Fick inspiration till detta blogginlägg av en användare som skrev en liknande blogg på Gamereactor.se. Jag kommer lista några grejer, utan rangordning, som jag skulle vilja slå på käften av olika anledningar. Enjoy!
Sir Alex Ferguson, fotbollstränare
Världens grinigaste skotte har gått mig på nerverna sedan den dagen jag såg honom. I 137 år har han nu suttit högröd och tuggat tuggummi på Manchester Uniteds avbytarbänk. Under de åren har han bland annat hunnit med att göra fotbollshistoriens sämsta värvning (Juan Sebastian Veron från Lazio för dryga 30 miljoner pund), ge ordentliga jävla hårföner till 97% av alla spelarna som spelat för klubben under hans diktatorstyre samt sparka en fotbollssko i huvudet på David Beckham. Jag skulle vilja slå till honom så hårt på käften att han inte kan tugga tuggummi på flera månader vilket i sin tur innebär att han kommer att avgå inom kort. Tuggummi är nämligen viktigare än syre och vatten för honom.
Yoshi, dinosaurie
Den lilla fula gröna dinosaurien i Super Mario-spelen har gått mig på nerverna sedan Super Mario World på SNES. Många tycker att han är helt urgullig och håller honom som den "bästa" karaktären i Mario-spelen, eller rent av i spelvärlden. Jag har dock sedan länge synat honom. Jag vet om att han är ormen i paradiset, eller Satan i sin jordliga gestalt om man så vill, vars syfte är att lura små kissluktande barn att han är världens sötaste tingest. Egentligen är han ett riktigt as, ett svin av rang. Nej, en stenhård smäll i trynet på honom så han ramlar ner i avgrundshålet han kom ifrån rekommenderar jag.
Hon i amerikanska So You Think You Can Dance?
Stora, breda, fula käftar finns det gott om. Steven Taylor i Aerosmith har en rejäl anordning i ansiktet, men han har inte gjort mig någonting, så han får gå. Det får dock inte jurykvinnan i So You Think You Can Dance?. Första gången jag hörde henne trodde jag hon hade rymt från ett mentalsjukhus, eller att programet jag hörde var Celebrity Rehab. Maken på skratt har jag aldrig hört: hehehehehehehehehehehehehehehehehehe.... Hon skrattar troligtvis mer per dag än vad hon andas under en vecka. Jag slår inte tjejer, men i detta fall måste jag se förbi att hon är tjej och göra amerikanarna, och världen, en rejäl björntjänst genom att dra till henne på flabben så pass tillvida hårt att hon måste be mig om lov i fortsättningen för att få skratta. Ni kan tacka mig senare.
En häst, djur
Jag har inte mycket tillövers med hästsläktet. De bara springer omkring inne i sin hage och skrattar. Nästa gång en wannabe-älg hånar mig ska jag saxa in i hagjäveln och slå till honom över käften, och när han jagar mig ska jag springa och göra en dubbelvolt tillbaka över staketet. Men hästar finns ju inte, så detta kommer aldrig genomföras ändå.
Börje, f.d. ishockeydomare
Jag måste säga att jag är grymt besviken på Börje, han är så jävla dålig! Han är så jävla kass så jag skulle dra på'n en smäll! Det är sant det.
Corey Taylor, sångare i Slipknot
Det fanns en tid då Corey Taylor hade världens bästa metal-röst. Då var han en alkoholist som, efter egen utsago, vaknade upp i olika sängar varje dag trots att han hade en fru. Inför tredje plattan blev han nykterist och nygift. Det var då allt raserades. Corey Taylors röst idag är en patetisk version av Corey Taylors röst anno 2001. Om jag skulle få komma nära honom skulle jag dra till en smäll på truten hans så han får lite perspektiv över saker och ting. Sen hade jag skrikit att han skulle börja dricka och sova i andras sängar igen. Alltså, han behöver ju inte ligga med alla i sängarna han sover i, de får ju självklart maka på sig och lägga sig i soffan.
Mig själv
Ingen vidare förklaring behövs.
Jack Bauer, CTU-agent
Om det är någon jag rent ut sagt skulle vilja få stryk av så är det Jack Bauer, en av mina manliga förebilder. Man hade liksom inte haft något att skämmas för ifall den gode Jack knackade på dörren och klubbade ner en. Dock hade jag varit tvungen att reta upp honom först, och då är en riktig käfting på sin plats
Petter Hegevall, chefsredaktör Gamereactor
Någon självgodare, drygare och materialistisk chefsredaktör får man leta med ljus och lykta länge efter. Han sitter där uppe i Östersund bland sina jävla Apple-prylar och läspar. Han är lång (4,05 meter enligt hans pass) och skäggig vilket gör honom till min farligaste motståndare. Jag når inte upp till truten på honom så jag är tvungen att ta honom när han inte är på sin vakt. Min plan är att jag skulle smyga in till redaktionen samtidigt som jag gett ett paket Lakipippu till hans finska kollega Jonas Mäki för att hålla honom sysselsatt. Väl inne på chefsredaktörens rum hade jag överraskat honom med en rejäl uppercut på käften (han mäter ju faktiskt över 2 meter när han sitter ner) samtidigt som jag skrikit SHARIOUKEN! En blodigare variant av mina attack hade varit att jag ryckt åt mig hans kära MacBook Pro och dyngat till honom med. Men så elak är inte ens jag. Förstöra en dator sådär...
Heavy Moose - Den något tunga bloggen
torsdag 15 december 2011
onsdag 7 december 2011
En liten hyllning...
... till det briljanta bandet Mastodon. De är så bra att jag får ont i magen. De följde nyligen upp den rockiga, flummiga plattan Crack the Skye som de släppte för två år sedan med The Hunter. Jag kände innan skivsläppet att de kanske hade stressat fram plattan. Hårdrocksjournalistkåren höjde Crack the Skye till skyarna (hihi), och mitt under världsturnéerna började den nya plattan ta form. Oj så fel jag hade...
Plattan är fullständigt svinbra. Till och med bättre än Crack the Skye (bäst är fortfarande andra släppet Leviathan). Det mesta finns med: från den rockiga Black Tongue via allsångsvänliga singeln Curl of the Burl till stenhårda Spectrelight (hårdaste låten de gjort efter Iron Tusk). Biljetter till Sverige-spelningen i mitten av januari är sedan länge bokade. Sjätte gången jag ser dem, vilket innebär att Mastodon är det hårdrocksband jag sett flest gånger. Delad tvåa kommer Slayer och Machine Head på fem gånger. Hoppas innerligt att den breda massan får upp ögonen för dem snart, de har ju ändå släppt fem album på drygt 10 år. I dagsläget är det bara hårdrocksjournalisterna som höjer dem till skyarna, och jag då. Och några andra få utvalda. Mer Mastodon åt folket!
http://www.youtube.com/watch?v=lAihDAJX8Ow&ob=av3e
Lyssna. NU!
Plattan är fullständigt svinbra. Till och med bättre än Crack the Skye (bäst är fortfarande andra släppet Leviathan). Det mesta finns med: från den rockiga Black Tongue via allsångsvänliga singeln Curl of the Burl till stenhårda Spectrelight (hårdaste låten de gjort efter Iron Tusk). Biljetter till Sverige-spelningen i mitten av januari är sedan länge bokade. Sjätte gången jag ser dem, vilket innebär att Mastodon är det hårdrocksband jag sett flest gånger. Delad tvåa kommer Slayer och Machine Head på fem gånger. Hoppas innerligt att den breda massan får upp ögonen för dem snart, de har ju ändå släppt fem album på drygt 10 år. I dagsläget är det bara hårdrocksjournalisterna som höjer dem till skyarna, och jag då. Och några andra få utvalda. Mer Mastodon åt folket!
http://www.youtube.com/watch?v=lAihDAJX8Ow&ob=av3e
Lyssna. NU!
måndag 5 december 2011
Nytt försök
Tjena!
För tredje gången (minst) gör jag ett försök till att starta en blogg som jag kontinuerligt uppdaterar. De andra gångerna jag tänkt börja på allvar har intresset och orket sinat efter ett fåtal veckor redan. Men nu så! Nu är jag mogen. Tror jag. Behöver i vilket fall träna upp min skrivförmåga, känner att en blogg är den perfekta träningen för det.
Det här kommer varken vara en "åh-vad-dåligt-jag-mår"-blogg eller "idag-har-jag-gjort-det-här-sen-gjorde-jag-det-här-och-sen-det-här"-blogg, utan det kommer dyka inlägg om alla möjliga och omöjliga ämnen. Fotboll, tv-spel, bananer, disktrasor, you name it... Orkar inte heller ändra layouten på fanskapet, det får komma efter hand.
För tredje gången (minst) gör jag ett försök till att starta en blogg som jag kontinuerligt uppdaterar. De andra gångerna jag tänkt börja på allvar har intresset och orket sinat efter ett fåtal veckor redan. Men nu så! Nu är jag mogen. Tror jag. Behöver i vilket fall träna upp min skrivförmåga, känner att en blogg är den perfekta träningen för det.
Det här kommer varken vara en "åh-vad-dåligt-jag-mår"-blogg eller "idag-har-jag-gjort-det-här-sen-gjorde-jag-det-här-och-sen-det-här"-blogg, utan det kommer dyka inlägg om alla möjliga och omöjliga ämnen. Fotboll, tv-spel, bananer, disktrasor, you name it... Orkar inte heller ändra layouten på fanskapet, det får komma efter hand.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)